Buse & tankar

Jag vet inte riktigt vad min kära syster har lärt sin son. Jag har fått jagat honom nästan hela eftermiddagen. Han drar i sladdar, ska på datorn och skjutsar runt katten (Cindy) på stolar och pallar.
Nejdå, han är faktiskt snäll mestadels av tiden. Men om man säger nej till honom så nickar han och fortsätter med det han höll på med.
Men som sagt oftast så vill han sitta i knä och gosa med moster. Då glömmer man bort att det känns lite jobbigt att jaga honom.
Det är ju jättekul när han är här så man har någon att prata med. Det känns så jäkla långtråkigt då när han är hemma. Jag har ingenting att göra då.
Visst vi har djur men dom är oftast osociala. Katterna ligger på övervåningen och sover hela dagarna är bara ner och äter lite. Och Ludde han ligger bara i hallen och väntar på Husse. Jag förstår inte att han ligger där hela dagarn istället för att vara hos mig.
Det är skillnad med Dixie. Då när vi har varit hundvakt åt henne så har man haft en svans efter sig överallt.

Idag har Emma varit på röntgen iaf så får vi se vad läkaren säger om det sen. Jag hoppas att det inte visar något fel men samtidgt vi jag att hon ska bli hjälpt. Hon har ju haft ont så länge nu. Hade läkaren lyssnat på henne igår och kollat ett urinprov skulle jag ha varit nöjd. Så man slapp fundera på om det kunde vara urinvägsinfektion. För när jag fick det så fick jag så jävla ont i ryggen. Så jag är lite misstänksam på om hon har åkt på samma.

Ja ja... Jag tycker att han borde ha kunnat avvara en stund för att kolla upp det går. Men läkarna där nere är ju riktiga puckon. Förutom han som jag har träffat dom senaste gånger när jag har varit ner. Han är trevlig och lyssnar verkligen på vad man säger.